Del 3: Men, det är ju bara att skriva lite!

Det här är en miniartikelserie om bloggande. Bloggar har funnits länge och folk tjänar idag pengar på det. Ändå är det inte ett legitimt yrke. Hur kommer det sig? I den här artikelserien dyker jag lite djupare i fenomenet. Jag har valt att kalla serien för ”Men, det är ju bara att skriva lite!” just för att många tror att det är så enkelt att blogga. 

Det här är del 3.
Här kan du läsa del 1 och del 2. 

Nu är det dags att komma med några konkreta råd! För jag tycker att det är dags att vi står upp för bloggandet, oavsett om vi har det som jobb eller hobby. Oavsett om vi skriver tre inlägg om dagen eller ett i månaden. Oavsett om vi skriver hellre än bra eller skriver som vi inte gjort annat. Oavsett vilket – vi lägger tid på vårt bloggande och det ska respekteras.

Såhär kan du svara

Det finns många föreställningar om hur det är att blogga, hur en bloggare är och vad de skriver om. Det har skapat en del myter och fördomar – och vi som bloggare blir inte sällan utsatta för dessa. Ibland har man inte alltid svaret på lut, trots att man vet att det inte stämmer. Här är därför några exempel vad en del har för fördomar – och vad du kan svara.

1. Bloggar handlar bara om smink och kläder (=alltså är de ointressanta och ytliga)

För det första: Nej, så är det inte. Det finns så oerhört många ämnen som en blogg kan handla om. Att säga att alla bloggar handlar om smink är ungefär som att säga att alla världens böcker är i genren romantik. Och så är ju knappast fallet.

Och för det andra: Det är inget fel på att tycka om smink och kläder – och det är definitivt inget fel att blogga om det. Det tyder väl snarare på att man har en äkta passion som man verkligen lägger tid på, vilket innebär att man är ambitiös. Sedan när blev det ointressant och ytligt? Att använda argumentet ”bloggar handlar bara om smink och kläder” är en klassisk härskarteknik som enbart syftar till att förminska.

2. Bloggare vill bara ha uppmärksamhet

Visst, det finns säkert många bloggare som vill ha uppmärksamhet men jag kan garantera dig att det finns minst lika många som faktiskt bloggar för att de…

• … tycker att det är stimulerande att få uttrycka sig i text och bild
• … vill förmedla något (kunskap, humor, livserfarenheter etc)
• … tjänar kosing på det.

… och massa annat, som inte handlar om uppmärksamhet.

3. Alla som bloggar är tjejer på 14 år

Det finns säkerligen många bloggerskor på 14 år. Men det är långt ifrån alla. För att få en hint kan du alltid kolla på Bloggportalen.

4. Det är löjligt att blogga

Tja, säger någon såhär så… vet jag knappt ens om man ska bemöda sig med ett svar.

Våga kräv din tid

Att ha en personlig blogg är helt ditt eget val. Du kan bestämma hur mycket tid du vill lägga ner och hur mycket du orkar att engagera dig.

Men vad händer om du blir ombedd att starta en blogg för ett annat syfte? Om någon på din arbetsplats exempelvis säger att ”du som är så bra på att skriva kanske kan skriva i vår företagsblogg? Det hade ju varit toppen!”. Hur gör du då? Du kanske tänker att det vore dumt att tacka nej när du får ett sådant roligt erbjudande, och älskar du dessutom att skriva så är det ju klappat och klart.

Här vill jag ge ett viktigt råd: Våga kräv din tid.

Jag menar inte att kollegan, chefen eller vem det nu är som ger förslaget syftar till att vara elak eller utnyttja dig – men faktum är att det är svårt att veta vad som krävs när man inte är insatt i ämnet. Det innebär alltså: Om personen som lägger förslaget inte har eller har haft en egen blogg, eller samarbetat med någon bloggare tidigare, så måste du prata om förväntningar, krav och tid. Det må vara ett jätteroligt erbjudande – men undersök omständigheterna. Vad är egentligen syftet och finns det någon tid avsatt?

Det tar tid, planering, engagemang, intresse, kreativitet och massor med annat för att driva en kvalitativ blogg. Det görs inte i en handvändning.

Min artikelserie: Sexton timmar

För att göra det tydligt ska jag berätta om tiden jag lagt ner på den här artikelserien:

• Att skriva utkast till tre inlägg: Sex timmar
• Att bearbeta inläggen; dvs korrekturläsa och skriva om vissa delar: Fyra timmar
• Research på olika bloggar och bloggportaler: Två timmar
• Leta passande bilder samt redigera dessa: Två timmar
• Brainstorma + sammanställa intervjufrågor: En timme
• Mailkommunikation: En timme

Totalt har jag alltså (hittills!) lagt ner 16 timmar. Det är två dagars arbete. Och då har jag inte ens räknat med alla de stunderna när jag funderat och klurat på innehåll och formuleringar. Bara den tiden är säkert 10 timmar, minst.

Några sista ord

Att driva en blogg är inte att ”bara skriva lite”. Det är mycket mer än så. För vissa är det ett arbete, för vissa är det en hobby.

Bloggandet har utvecklats, precis som allt annat i vår värld. Idag driver man inte en blogg på samma sätt som man gjorde för 15 år sedan. Ett av de klokaste citaten i hela den här artikelserien är det som Linda Hörnfeldt på Better Bloggers sa:

Bloggaren är ju inte bara skribent; hon är ju även fotograf, säljare, offentlig person, ansvarig utgivare och 100 andra saker.

Ta gärna det med dig – oavsett om du tillhör dem som tycker att bloggande är ”trams” eller om du tycker att det är bra och kanske vill jobba vidare med en blogg själv; privat eller i jobbet.

Respektera alla dem som bloggar. Förstå att de lägger mycket tid och engagemang på sitt bloggande. Fascineras av att de vågar vara öppna. Och kanske det viktigaste – var öppen. Vem vet, du kanske lär dig något helt nytt.

Del 2: Men, det är ju bara att skriva lite!

Det här är en miniartikelserie om bloggande. Bloggar har funnits länge och folk tjänar idag pengar på det. Ändå är det inte ett legitimt yrke. Hur kommer det sig? I den här artikelserien dyker jag lite djupare i fenomenet. Jag har valt att kalla serien för ”Men, det är ju bara att skriva lite!” just för att många tror att det är så enkelt att blogga. 

Det här är del 2.
Här kan du läsa del 1.

I mitt förra inlägg pratade jag en del om hur bloggandet förminskas av vissa – och gav samtidigt en hel del argument till varför det inte ska förminskas. Det ligger nämligen mycket arbete bakom att driva en blogg. Idag forsätter jag på det temat.

Jag ställde några frågor till Linda Hörnfeldt, en bloggveteran (hon har bloggat sedan 2001!) men främst grundare till Better Bloggers. Better Bloggers är ett branschnätverk för bloggare. Syftet med nätverket är att ge medlemmarna en mix av inspiration och kunskap – och samtidigt skapa yrkesmässiga standards för bloggbranschen att luta sig emot.

Eftersom jag själv har följt Lindas personliga blogg La Linda i många år, så vet jag att hon vet vad hon pratar om. Dessutom gör hon alltid kvalitativa och läsvärda inlägg. Jag frågade därför Linda några frågor kring just det – om hur mycket tid hon lägger på ett blogginlägg och vart bloggbranschen är påväg.

Bloggare = multijobbare

Varför tror du att många uppfattar bloggandet som att ”Det är ju bara att skriva lite”?
– Därför att det var där det började – som en dagbok online. Till en början var det mest text och ambitionsnivån var generellt rätt låg, det var ju bara en hobby i början för majoriteten av bloggarna.

Bloggaren är ju inte bara skribent; hon är ju även fotograf, säljare, offentlig person, ansvarig utgivare och 100 andra saker.

Sedan dess har ju bloggandet exploderat och nu ser jag på bloggaren – åtminstone den som ser det som ett jobb och inte en hobby – mer som en entreprenör. Bloggaren är ju inte bara skribent; hon är ju även fotograf, säljare, offentlig person, ansvarig utgivare och 100 andra saker.

Hur mycket tid lägger du själv på ett genomsnittligt blogginlägg?
– Oj, supersvår fråga. Det beror helt på vilken slags inlägg det är. Minst en halvtimme, oftast mellan 2-3 timmar. Vissa kan ta en hel kväll. Men jag ser inte mig själv som professionell bloggare, jag lägger alldeles för lite tid på min egen blogg för det. Min blogg är helt klart en del av mitt företagande men långt ifrån den största. Det är ju själva grejen, vill du ha en stor blogg så måste du vara beredd att lägga ner den tiden. Jag lägger istället den tiden på Better Bloggers!

En konsult för innehållsproduktion

Vad har du märkt av hos annonsörerna de senaste åren vad gäller inställning till att annonsera hos bloggare samt ersättning? Är det fortfarande många som idag kommer med skambud jämfört med förr?
– Vi befinner oss i någon form av skifte nu. Bloggarna har börjat inse sitt värde och börjar ta betalt för sitt arbete. Företagen är generellt fortfarande lite förvirrade och vet inte riktigt hur de ska närma sig detta. De vill så klart få saker gratis om de kan men är samtidigt öppna för denna nya marknadsföringsmöjlighet. Jag tror att både bloggarna och företagen kommer dra nytta av detta skifte för att de nu kan se på varandra som yrkeskontakter, en köpare och en säljare, istället för att företagen öser gratisprodukter över bloggarna och hoppas på det bästa. På det här sättet går allt rätt till, bloggarna får betalt för sitt arbete och företagen kan ställa motkrav på prestation, kvalitet och resultat.

Först och främst är ju bloggaren en konsult för innehållsproduktion och ska betalas för nedlagd tid.

– Sedan är prissättning en väldigt trixig fråga. Det är så många parametrar som man måste se till. Först och främst är ju bloggaren en konsult för innehållsproduktion och ska betalas för nedlagd tid. Ska kunden använda bloggarens bilder i egna kanaler så tillkommer eventuellt kostnad för det. Och så kommer sedan priset för exponeringen och detta behöver också benas upp. Man kan inte bara räkna antal besökare. Du måste också titta på saker som hur relevant är målgruppen i ålder, geografi etc? Det ska bli väldigt spännande att vara med och ta fram riktlinjer för detta!

Linda Hörnfeldt

Navigation i det nya medielandskapet

Vad hoppas du uppnå med Better Bloggers och hur ska ni nå dit?
– Jag vill att Better Bloggers ska vara den självklara destinationen för bloggare som vill blogga professionellt eller bara bli bättre på sitt hantverk. Jag vill utbilda branschen i både dess rättigheter och skyldigheter, vilka lagar och regler som ska följas och dra upp riktlinjer för prissättning. Jag vill även välkomna företag som vill jobba med bloggare och hjälpa dem navigera detta nya medielandskap. Dessutom vill jag ena bloggare både online och fysiskt, skapa en plats där man kan nätverka och lära sig av varandra. Jag vill skapa bloggbranschens epicenter!

Det är såhär det börjar

Jag blir glad när Linda säger det hon säger. All utveckling måste ju börja någonstans. Rom byggdes inte på en dag och så vidare. Kanske är det just därför som yrket bloggare inte riktigt har erkänts som ett yrke ännu – just för att det inte finns några standarder att luta sig mot. Och ska det skapa standards så måste man börja någonstans. Därför hoppas jag på all framgång för Better Bloggers – och att de visar att yrket bloggare inte handlar bara handlar om glamour, goodiebags och spexiga event utan faktiskt om en yrkesroll som innefattar många olika saker.

En del av lösningen

Better Bloggers är en del av lösningen på hur vi ska göra yrket bloggare legitimt och respekterat. Jag nämnde även i mitt första inlägg i den här artikelserien att duktiga språkrör/ambassadörer också är viktigt. Men, vad kan man mer göra? Vi som bloggar, eller kanske inte bloggar men ändå vill hjälpa till att lyfta det här yrket (eller passionen för den delen)? Vad ska vi göra och hur ska vi göra det? Det pratar jag om i det tredje inlägget som kommer alldeles snart.

Del 1: Men, det är ju bara att skriva lite!

Det här är en miniartikelserie om bloggande. Bloggar har funnits länge och folk tjänar idag pengar på det. Ändå är det inte ett legitimt yrke. Hur kommer det sig? I den här artikelserien dyker jag lite djupare i fenomenet. Jag har valt att kalla serien för ”Men, det är ju bara att skriva lite!” just för att många tror att det är så enkelt att blogga. 

Det här är del 1. 

Jag har läst bloggar sedan fenomenet uppkom. Det är en genialisk uppfinning. Om man nu får kalla det uppfinning. Men tja, varför inte? Nån kom ju på det.

Att bloggen dessutom blivit business är inte mer än rätt. De stora bloggarna har hundratusentals läsare per vecka. Jämför det med tidningar som ligger på samma, eller kanske till och med färre, läsare. De tar stora pengar för en annons i tidningen – så varför skulle inte bloggare göra det samma? Tyvärr sticker det i ögonen på många. Att man kan tjäna pengar på sin blogg och ha den som grundpelare/del i ett bolag eller företagskoncept.

”Tjäna pengar på att skriva dagbok? Vilket trams!”

Det är bara en av alla kommentarer som jag sett hos bloggarna genom åren. Det finns helt enkelt något mycket provocerande i att människor (främst kvinnor) lyckats bygga framgångsrika företag där bloggen är en betydande del av inkomstkällan. Fascinerande. Alltså, det är inte fascinerande att kvinnor lyckas bygga framgångsrika bolag och dra in cash genom smarta och nytänkande idéer (det finns nämligen mer bloggcash att tjäna än att ”bara” använda vanliga annonser på sin blogg). Nej, det är fascinerande att människor kan bli så upprörda över detta faktum att man kan tjäna pengar på sin blogg.

Ilskans kärna

Jag blir uppriktigt sagt lite irriterad på dumheten. Visst, jag kan greppa att det är svårt att förstå hur man kan tjäna pengar på en blogg när man inte är insatt i ämnet eller branschen. Men om det nu är så – hur kan man ens orka lägga tid på att kommentera hur dålig någon är? Om man inte vet hur det fungerar, och varken har tid eller intresse för att lära sig det, varför ska man då skriva en dryg kommentar? Det är ungefär som att jag – som inte har en susning om hur man ritar ett hus – skulle gå in på en arkitektfirma och kritisera deras jobb. ”Alltså, jag fattar att ni tycker det är kul att rita och visst, ni gör fina hus och så men… det är ju helt absurt att tro att folk vill betala er för att ni ska sitta och rita lite!”.

Nä, precis. Det skulle ju aldrig hända. För att det är ett accepterat yrke.

Och just där har vi kärnan.

Att arbeta som bloggare är inte ett erkänt yrke. Det är tyvärr sanningen. Troligtvis finns det många argument till varför, men här är några som jag hört:

• Det är fortfarande nytt (fast egentligen – för vem då? Det har ju ändå funnits som fenomen i minst femton år)
• Det är lite otydligt hur man egentligen tjänar sina pengar (till skillnad från en snickare där det hela är enkelt: man ser att hen bygger -> man vet att hen får betalt för bygget = enkelt)
• Det är ett lätt jobb (man ”bara skriver ju lite”)

↓↓↓

Så himla enkelt! Tar ingen tid alls!

Retoriska påhopp för att förminska arbetsinsatsen

För att återgå till citatet ovan – ”Tjäna pengar på att skriva dagbok? Vilket trams!” – så kan man i det utläsa en hel del retoriska påhopp och klassisk härskarteknik. Att exempelvis kalla bloggandet för att ”skriva dagbok”. För att just skriva dagbok är ju något man gör för sig själv, något som är personligt och privat och – framförallt – något man inte tjänar pengar på. Så det passar ju fint att likna bloggandet vid att skriva dagbok, just för att förminska det. Att sedan kalla bloggandet för ”trams” är också en klassisk härskarteknik.

Om du som läser det här bloggar själv, vare sig du tjänar pengar på det eller inte, så kan det vara bra att ha vetskap om de härskarteknikerna som finns. De är nämligen väldigt vanliga att hitta i bloggares kommentarsfält.

Är det här trams?

Att det ligger TIMMAR OCH ÅTER TIMMAR för att driva en stor (eller relativt stor) blogg med allt vad det innebär – det verkar en del människor inte förstå. Här är en del av jobbet:

• Komma på uppslag för idéer
• Skriva kvalitativa inlägg
• Fotografera + välja ut foton + retuschera + publicera bilder till varje inlägg
• Svara på kommentarer
• Svara på mail från privatpersoner
• Svara på mail från (mer eller mindre seriösa) företag som vill samarbeta
• Sköta administration (för plattformen man bloggar på, för annonsering etc)
• Sköta det tekniska runtomkring (plattformsuppdateringar, fixa buggar etc)
• Göra uppföljning via bland annat statistik
• Komma på nya samarbetsformer
• Fakturera
• Med mera. Med mera. Med mera.

Säg mig: Är det trams?

Givetvis finns det bloggar i varierande storlek. Det finns även mer eller mindre kvalitativa bloggar. Det finns bloggar som uppdateras flera gånger per dag och så finns det bloggar som lades ner för flera år sedan, men som fortfarande ligger och skvalpar därute i cyberspace för att någon glömde stänga ned den. Det finns bloggar med professionella foton och det finns bloggar med suddiga mobilbilder. Det finns även bloggare som inte tar sina egna bilder – jag själv brukar ofta hämta mina från en bildbank alternativt låna (och alltid fråga innan förstås) från någon för att knyta samman till inlägget (som exempelvis i inlägget om Mormor Magdas glass).

Det jag vill komma till är att man inte kan dra alla bloggare över en kam. Visst finns det folk som bloggar som kanske inte lägger så mycket tid – men har du en större blogg med ett stort antal läsare alternativt driver en blogg där du sätter fokus på kvalitativa inlägg – då kan jag LOVA dig att det ligger mycket jobb bakom!

Hur gör man yrket legitimt?

För det första: Att arbeta som bloggare är ett yrke. (När jag skriver ordet ”arbeta” förutsätter jag alltså att man tjänar pengar på det)

För det andra: Yrket måste bli legitimt. Accepterat. Respekterat. Men hur gör man det då?

Som vanligt tror jag på utbildning i olika former. Utbildning kombinerat med pedagogiska språkrör och kvalitativa nätverk/portaler. Ett exempel på det sistnämnda är Better Bloggers, ett branschnätverk som är grundat av Linda Hörnfeldt. Hon driver idag företag inom digital marknadsföring och har bloggat sedan 2001. Jag ställde några frågor till Linda – vad hon svarade kan du läsa i nästa blogginlägg!

Till dess, läs gärna det här inlägget av Underbara Clara: Om att inte unna andra skäligt betalt.